Hem / Handboll i Sverige / Äntligen OS för Anna Rapp – fast i en ny roll

Äntligen OS för Anna Rapp – fast i en ny roll

INFÖR OS: "Att nu få en chans att uppleva ett OS inifrån efter den aktiva karriären, trodde jag aldrig skulle hända. Så alla inom handbollen: sluta aldrig drömma, det finns andra chanser att nå framgång!"

Svensk handboll blir en dominerande idrott i den cirka 140 aktiva svenska OS-truppen till Japan i sommar. Vi representeras av dam- och herrlandslagen, ett domarpar, en matchdelegat och en IHF-styrelseledamot.

Häng med oss under veckan i vår uppladdning inför OS tillsammans med mittnian/lagkaptenen Carin Strömberg, domaren Mirza Kurtagic, Anna Rapp - kassör i IHF och fd landslagsspelare, målvakten/lagkaptenen Andreas Palicka samt matchdelegaten Monica Hagen, som gör sitt tredje OS.

Genom Jonas Nystedts intervjuer får vi ta del av deras erfarenheter, tankar och drömmar inför och om OS och svensk handboll.


Äntligen OS för Anna Rapp – fast i en ny roll

 

VM, EM, proffsspel, tre SM-guld, 160 landskamper och 360 mål. Men först nu får Anna Rapp uppleva ett olympiskt spel på plats - som kassör inom det Internationella Handbollförbundet (IHF).

-Jag var oerhört besviken över att vi aldrig kvalificerade oss till OS på min tid i landslaget. Att nu få en chans att uppleva ett OS inifrån efter den aktiva karriären, trodde jag aldrig skulle hända. Så alla inom handbollen: sluta aldrig drömma, det finns andra chanser att nå framgång!

Varje match kommer ha en representant från IHF på plats. Anna Rapp ser därmed verkligen fram emot att få ”hänga” i hallarna.

- Sedan blir det ett antal möten, nätverkande med andra idrotter. Jag hoppas kunna få lämna handbollsbubblan och se några andra idrotter på plats, gärna med duktiga svenskar som i stavhopp och simning exempelvis, säger Anna.

 

IHF har ju en rad utvecklingsprojekt för att bredda sporten, hur ser det ut tycker du?

-Vi har en fantastiskt spännande sport med en rad olika fördelar, men vi har också några stora länder som behöver inse det ännu mer framöver. Europa ligger långt framme men handboll spelas i hela världen och blir bättre och bättre.

-När jag spelade var mitt perspektiv på planen, och jag erkänner att jag inte hade koll på den stora bilden. Funderade på vilka männen i kostym och slips var och gjorde för nytta. Nu är jag där själv, ja fast utan slips då.

 

Hur ser andra länder på svensk handboll?

-Vi har ett väldigt bra rykte. ”Bengan Boys” och Partille Cup har satt vårt land på kartan, de flesta känner faktiskt till oss.

 

Hur klarar vi konkurrensen?

-Landslagen, unga som äldre, ser väldigt spännande ut. Jag såg herrarnas VM i Egypten på plats och många berömde både våra spelare, ledare och sättet att spela på. På klubbsidan är det många unga, hungriga som får chansen vilket är kul. Att många flyttar utomlands är på gott och ont. På damsidan har det blivit tajtare, vilket är bra…och det är fantastiskt att min gamla klubb Skuru vann SM-guld igen, jag var ju faktiskt med senast det hände.

 

Spelare och ledare tycker att det spelas för mycket matcher, hur ser IHF på detta?

-Absolut viktigt, och vi för självklart en dialog med det Europeiska Handbollförbundet om detta och vid senaste VM så var det en vilodag mellan matcherna.

 

Du nämner Carolina Kluft som en stor förebild?

-Vilka prestationer, och att hon samtidigt hela tiden drevs av att ha roligt och verkligen såg ut att njuta. Jag och Katarina Arfwidsson (tidigare Chrifi) körde hennes tränares (Agne Bergvalls) fysprogram inför EM 2004 och jag minns att vi var lagom förbannade på övermänniskan Klüft i vissa av de övningar vi utsattes för. Att min formtopp kom två-tre veckor efter EM (jag minns att jag flög fram i någon match som spelades runt jul) berodde förmodligen på att min kropp var ”något” tyngre och trögare än hennes!

 

Vad är det roligaste med handboll?

-Oavsett roll så har det alltid handlat om att jag tycker det är KUL. Spelet går snabbt, det är mycket mål, teknik och kul att titta på – och vi är justa mot varandra. Att vara en del av ett lag, träna och utvecklas tillsammans är väldigt utvecklande. Men även i den rollen jag har idag är det roligt.




Kortfrågor

  • Vilket minne dyker först upp när du tänker på OS (oavsett idrott)?

-En märklig upplevelse från när jag spelade i ett lag i den spanska ligan (från Gran Canaria) när det var vinter-OS 2002. Mina lagkamrater hade aldrig hört talas om vinter-OS! Vi satt i en hotell-lobby någonstans i Spanien efter att ha spelat match och jag och Åsa Mogensen (tidigare Eriksson) bad dem sätta på kanalen som sände längdskidor, för att kunna heja på Per Elofsson. Våra lagkamrater konstaterade slött (och glatt) att det var en spanjor som de aldrig hört talas om som vann.

  • Vilken svensk OS-prestation genom alla tider anser du är bäst, störst eller som gett mest intryck?

-Jag måste säga Carolina Klüft.

  • Största minne av OS-handboll?

-Jag var på plats vid herrarnas semi- och final i London 2012. Det är de enda OS-tävlingar jag sett live (än så länge).

  • Bästa rådet till en ung handbollsspelare, ledare eller domare som i framtiden ska få delta i ett OS?

-Oavsett vilken roll det gäller så är att kämpa på, ha tålamod och se till att ha roligt på vägen. Våga drömma och sätta upp mål att sträva efter och kom ihåg att njuta. Saker, skador, kan hända, vara beredd att byta bana. Som ung tjej hade jag satsat på en domarkarriär!

  • Vilken är störst att vinna, EM, VM eller OS-medalj?

-OS är ju bara vart fjärde år och får så stor uppmärksamhet även utanför ”den egna sporten” att jag tar den. Vi jobbar på att få in beachhandboll på OS-programmet, så framöver kanske det kommer att finnas fler handbollsmedaljer att kriga om.