Hem / Handboll i Sverige / Nej, Palicka är absolut inte kort i rocken

Nej, Palicka är absolut inte kort i rocken

INFÖR OS: "Målvakten som sa till mig när jag var ung att målvaktsrollen nog inte passade mig, jag var för kort, tyckte han. Det har följt mig i karriären, men nu har jag bevisat att han hade fel. Vi får inte ta drömmarna från de unga!"

Svensk handboll blir en dominerande idrott i den cirka 140 aktiva svenska OS-truppen till Japan i sommar. Vi representeras av dam- och herrlandslagen, ett domarpar, en matchdelegat och en IHF-styrelseledamot.

Häng med oss under veckan i vår uppladdning inför OS tillsammans med mittnian/lagkaptenen Carin Strömberg, domaren Mirza KurtagicAnna Rapp - kassör i IHF och fd landslagsspelare, målvakten/lagkaptenen Andreas Palicka samt matchdelegaten Monica Hagen, som gör sitt tredje OS.

Genom Jonas Nystedts intervjuer får vi ta del av deras erfarenheter, tankar och drömmar inför och om OS och svensk handboll.


Nej, Palicka är absolut inte kort i rocken

 

När det svenska herrlandslaget kvalificerade sig för sommar-OS i Japan, så kom det tårar i ögonen på världsmålvakten Andreas Palicka, och bland de första tankarna som slog honom var:

-Målvakten som sa till mig när jag var ung att målvaktsrollen nog inte passade mig, jag var för kort, tyckte han. Det har följt mig i karriären, men nu har jag bevisat att han hade fel. Vi får inte ta drömmarna från de unga!

Andreas var skadad vid OS 2012 (där Sverige vann silver) och var inte med i satsningen mot OS i Rio 2016. Alla i den nuvarande truppen visste därför betydelsen för den omtyckte Palicka att få spela ett OS - så gissa om han blev omsvärmad efter slutsignalen i Berlin efter OS-kvalet!

-Jag insåg ju att det var min sista chans att få vara med i ett OS, jag har upplevt det mesta i övrigt. OS är ju grunden till all idrott, inpräntad sedan den grekiska historien, så därför kom det tårar. Peppar, peppar, nu hoppas jag att inte något kommer i vägen den här gången.

I unga år spelade han handboll i H43, och när det var dags i skolan att välja prao så valde han att göra det hos en målvakt i klubben, för att få tips på hur man blir en bättre målvakt framöver. Men den personen trodde inte på Palicka som handbollsmålvakt. Och det har som sagt hängt med honom under karriären, men nu kan han verkligen släppa det!

Idag är Andreas en mycket välmeriterad och framgångsrik målvakt. Han har under sin karriär vunnit 25 titlar, och ingen kan väl ha undgått vad han har betytt för sina klubblag och vårt landslag. Själv menar han att den förändring han gjorde för cirka fem år sedan varit avgörande för hans fortsatta utveckling.

-Tidigare gick jag alltid all in, på träning på matcher, ja precis på allt, men så är det inte längre. Jag har lärt mig hur jag ska träna och förbereda mig för att få ut max på matcherna och jag har nu erfarenhet att kunna hitta just den nivån.

-Det är en känsla jag söker och när jag hittar den går allt sedan liksom automatiskt. Visst kan det variera hur viktig matchen är, men jag blir sällan nervös och det tror jag beror på mitt sätt att förbereda mig, och att det ger mig ett lugn: nu är jag där jag vill och behöver vara för uppgiften. Är man yngre kanske man inte klarar det psykiska spelet lika väl, för det finns givetvis med.

 

Svenska landslaget har endast förlorat en match under den nya ledningen med Glenn Solberg som förbundskapten. Mot Danmark och i en VM-final. Varför går det så bra?

-Glenn och övriga ledare har en utgångspunkt i att det är en lagidrott vi håller på med. Alla och allt är lika viktigt, och allt är värdegrundsbaserat. Vi vet vad det handlar om, hur vi ska spela, och det innebär en ren glädje att spela med landslaget. Sen har vi en spelmotor som är världens bästa (Jim Gottfridsson), kantspelare som är lika bra, vi har ett spel som vi alla tror på och i och med att vi inte byter anfall-försvar är vi inte så lätta att möta. Vi springer hela matchernas alla 60 minuter. Och nya, relativt orutinerade spelare, går rakt in och presterar fantastiskt bra. Det är grymt kul.

-Jag tror att vårt spel är den väg handbollen ska gå. Hoppas att övriga delar av svensk handboll ser det, och inte enbart utbildar envägsspelare. Speciellt viktigt är det på ungdomssidan, där jag tror vi är inne på fel linje med punktmarkeringar och kortsiktighet. Satsa mer på träning och utbildning. Och ta inte drömmarna från spelarna. Min egen karriär är ju ett bevis på hur illa det kan vara. Efter allt spel i olika åldersklasser och utan uppbyggnadsträning på flera år var jag helt fysiskt slut när jag kom till Kiel - då jag skulle vara som bäst förberedd!

Spelarna i de ledande lands- och klubblagen har protesterat mot det flitiga matchandet, när vi pratas vid i början av maj förbereder sig Andreas för sin 31:a match, lägg därtill alla träningar och resor, så sliter det på de aktiva.

-Vi vet ju att kropparna reagerar efter ett OS-år, det pratas om siffror som 30 % skador. Själv kommer jag att ha sammanlagt tolv dagar ledigt under nästan två år. Det är ett väldigt bra jobb jag har, men det sliter. Familjen blir lidande och att vara borta månadsvis är inte bra. Min son brukar fråga om ”inte nån annan kan stå i mål ibland”. Jag har tidigare flugit ner mina närmaste när vi spelat mästerskap, men i år satte coronarestriktionerna stopp för besök i Egypten.

OM han får lite ledigt? Då åker familjen till Göteborg där släkt och vänner återfinns. Familjen vill gärna tillbaka till Disney World i Florida, där man varit på en drömsemester.

Andreas Palicka blev lagkapten i det ”nya” landslaget. Parallellt skadade sig kollegan i klubb- och landslaget, Mikael Appelgren, så illa att han föll bort från VM, och OS-kval. Kanske kommer tillbaka innan Bundesliga avslutas 27 juni.

-Jag har fått ta en hel del ansvar som kapten, inte minst medialt. Tidigare kanske jag inte heller spelat riktigt så mycket, men nu har det passat mig bra. Vi målvakter har ett utmärkt samarbete, med Tomas Svensson som erfaren tränare.

 

Ett OS är för många en stor och annorlunda upplevelse, med världsstjärnor gående intill dig, ätandes vid samma bord, risk för att bli splittrad?

-Fokus nummer ett, två och tre är handboll. Det var en del som skrev att vårt VM-lag var kanske det sämsta på länge, sen tog vi silver och nu pratar många om att vi är ett medaljhopp. En OS-medalj vore stort, men det är en stor och svår uppgift som väntar.

Hoppas det dröjer ett tag, men vad tror du att du sysslar med när den aktiva karriären är över?

-Jag tror det blir nåt med handboll, säger Andreas, där har jag min erfarenhet och mitt kunnande.

 

Kortfrågor

  • Vilket minne dyker först upp när du tänker på OS (oavsett idrott)?

-Det är solklart OS-guldet i ishockey i Lillehammer 1994, Foppa Forsbergs straff och Salos målvaktsräddning, wow!

  • Vilken svensk OS-prestation genom alla tider anser du är bäst, störst eller som gett mest intryck?

-För mig som hockeyintresserad så blir det samma minne: OS-guldet 1994.

  • Största minne av OS-handboll?

-Sveriges OS-silver 2012! Med tanke på bakgrunden då vi missat i ett kvalspel strax före var det en stor överraskning.

  • Bästa rådet till en ung handbollsspelare som i framtiden vill bli OS-spelare?

-Tro på dig själv, följ dina drömmar.

  • Vilket är störst, EM, VM eller OS-medalj?

Eftersom OS spelas bara vart fjärde år, och det är svårt att kvala in med färre deltagande nationer, så är svaret OS.