I september startade vi upp vårt kvinnliga nätverk som under hösten haft två träffar, en träff med fokus på ledarskap och en träff med fokus på föreningskunskap. Vi har kollat av läget med tre av våra deltagare nu när vi är halvvägs in i projektet.

Inför säsongen 23-24 startade Handbollförbundet Väst upp ett projekt med ett kvinnligt nätverk. Nätverket vänder sig till tjejer/kvinnor som har eller vill ha en ledande roll inom handbollen, antingen som tränare eller inom en organisation. Under säsongen är fyra träffar inplanerade med olika teman såsom ledarskap, föreningskunskap, jämställdhets- och värdegrundsarbete samt mycket tid för diskussioner och erfarenhetsutbyte. Nätverket består av 15 deltagare från alla delar av vårt stora distrikt, alla i olika åldrar med olika uppdrag inom handbollen och med olika kunskap och erfarenheter som de kan dela med sig av. I den här artikeln kan du läsa mer om tre av deltagarna.

Möt Mia Chaib

Berätta lite om dig själv både som privatperson och ditt handbollsliv/erfarenhet?
Oj, omfattande fråga! 🙂 Men den korta versionen är att jag precis inlett mitt femtionde levnadsår och gör det bästa av att ta tillvara den livserfarenhet jag samlat på mig och samtidigt ger utrymme för att lära nytt eftersom det finns så mycket spännande att upptäcka. Jag befinner mig på en bra plats i livet med såväl familj, vänner, jobb och fritidsintressen. Jag vet vad jag tycker om och det är också lite av ett livsmotto för mig; att göra mer av sådant jag mår bra av! Det handlar om vilka jag spenderar tid med, hur jag tar mig an olika uppdrag men inte minst, vad jag kan ge i de sammanhang jag befinner mig. Får jag energi tillbaka så är det väldigt lätt för mig att ge av mig själv. Jag är nog utrustad med en ganska naturlig energikälla och den fylls på av bra sammanhang, situationer och personer.

Efter egen handbollskarriär som spelare (ambitiös och träningsvillig) som ledde mig upp till elitnivå så har jag sedan växlat över till tränarrollen och känner mig numera både bekväm och lagom utmanad i den. Har haft, och har fortfarande, mitt fokus på ungdomsidrotten där jag tycker att jag får störst "träffyta" för det jag är bra på som ledare; pedagogisk, tydlig och bekräftande med fokus på individuell utveckling och förmåga till samarbete, som ju är så viktigt i en lagsport. Har primärt haft flicklag och inser att min ledarstil passar bra för sådana som vill ha en engagerad ledare som också ser att idrotten är mer än bara det vi gör rent utförandemässigt på en handbollsplan, det är också en samhällsviktig funktion som fostrar många fina värderingar och attityder. Jag älskar att hänga i hallen och trivs fantastiskt bra "på golvet" med mina spelare och ledarkollegor. Men gillar som sagt även idrotten som samhällelig arena och de mer strukturella och strategiska delarna av vad det innebär.

Vad fick dig att söka till det kvinnliga nätverket?
Ja du, en förhoppning om att träffa och få inspiration från likasinnade. Att dela erfarenheter med kvinnor som ser och upplevt ungefär samma saker som jag, men även få nya tankar, tips och idéer om hur jag kan ta mig an situationer och personer som jag möter.

Ni har nu haft två träffar med nätverket. Hur är känslan/reflektionen hittills?
Att min förhoppning delvis är uppfylld och delvis har den inneburit sådant jag inte föreställde mig innan. Gruppen är mer spridd i omfattning sett till såväl ålder, erfarenheter och uppdrag, än jag hade förväntat mig vilket inneburit att jag tvingats ställa om lite i mina tankar. Å ena sidan inte lika många med samma typ av erfarenheter vilket innebär att dialogerna är vidare och inte lika specialiserade. Kanske tänkte jag att det skulle vara mer som en fördjupad tränarutbildning men det är mer fokus på upplevelser och hantering av situationer, inspiration och själv-reflektion kring hur man är som person. Å andra sidan så ger ju det något mer än det jag hade förväntat mig, men lite omställning har det varit utifrån vad jag föreställde mig.

Vad tycker du är bra med ett kvinnligt nätverk?
Egentligen vet jag inte om det är bra att det behövs ett nätverk med särskilt kvinnligt fokus... Det dock ingen tvekan om att kvinnor generellt behöver tydliggöras i såväl samhället i allmänhet som idrotten i synnerhet, åtminstone om man ser till ledande befattningar oavsett om det är som tränare, ledare, ordförande eller annat. Kvinnor som väljer att ta ansvar i ledande befattningar synas noga, och fortfarande mer noga än män i samma position. Min erfarenhet är att många kvinnor både tar ansvar och vill bidra men att det då krävs att man levererar på toppnivå för att inte bli ifrågasatt och kritiserad, vilket gör att många säkert väljer bort de mer "utsatta" positionerna till förmån för en person (inte sällan en man) som är mer tillfreds med att ta en sådan roll. Vad är hönan och vad är ägget kan man fråga sig; borde vi kvinnor sänka ribban lite och tänka att vi mer levererar "good enough"-nivå på våra insatser eller borde "samhället" sänka kraven på hur kvinnor bedöms och tillåta mer rimlig nivå på leverans? Som jag ser det är det en kombination av båda men det är ingen tvekan om att det behövs en diverserad struktur på alla befattningsnivåer i landet, det gäller såväl kön, social bakgrund, etnicitet, ålder m.m. Samhället mår bra av en mångfacetterad palett.

Vad har du för framtidsplaner/mål med ditt handbollsengagemang?
Just nu är mitt fokus fortsatt att vara tränare för ungdomslag men jag börjar närma mig en ambition att någon gång testa att också gå in i tränarrollen för ett senior- eller utvecklingslag för att testa om min ledarstil passar även i det sammanhanget. Jag känner mig ganska säker på vad jag kan och är bra på och också vad jag inte behärskar på samma sätt, därför blir mina kollegor och de jag samarbetar med väldigt avgörande. I de lag jag hittills varit så har jag alltid haft förmånen att ha fantastiska ledarkollegor och det har varit avgörande för att jag ska kunna få vara mitt bästa jag. Jag tycker om att utbilda och att utbilda mig och är sugen på att även gå de sista stegen i tränarutbildningen, åtminstone TU6. Så framöver kanske det finns något handbollsgäng där jag kan fortsätta min personliga utveckling ihop med andra och skapa glädje och framgångar för ett lag med ambitioner!

Möt Emely Hermansson

Berätta lite om dig själv både som privatperson och ditt handbollsliv/erfarenhet?
Mitt namn är Emely Hermansson, är 40 år och har en dotter på 16 år och ett bonusbarn på 20 år. Jag bor, jobbar och är aktiv inom handbollen i Ale kommun.

Jag har ett stort hjärta till min kommun och handbollen som har bedrivits här i många år. Mitt privatliv har präglats av föreningsidrotten, mestadels handboll då jag har varit tränare och aktiv i styrelsen under många år i Nödinge SK handboll, numera Ale handboll men också fotboll. I fotbollen har jag endast varit en aktiv förälder vilket har varit skönt på ett sätt, vara den som sitter på läktaren (eller står bredvid planen) och hejar. Jag har själv spelat handboll när jag var yngre och en bit upp i tonåren.

När jag inte håller på med handbollen så hämtar jag energi genom att vara ute i naturen, umgås med familj och vänner.

Vad fick dig att söka till det kvinnliga nätverket?
Jag kände att jag behövde utöka mitt nätverk inom handbollen (föreningslivet) samt lära mig mer kring föreningskunskap och allt som hör till det. Som ordförande i föreningen så känner jag att jag behöver mer omvärldskunskap och “kött på benen” för att kunna berika och entusiasmera övriga i klubben och driva oss framåt och/eller behålla det som fungera. Hur fungerar det i andra klubbar? Vad säger forskning? Vad säger erfarenheten? Vad vill vi? Vart vill vi etc?

Ni har nu haft två träffar med nätverket. Hur är känslan/reflektionen hittills?
Väldigt positiv! Det är givande och roligt att träffas. Hittills har det varit väldigt intressanta ämnen som vi har pratat om och föreläsningar vi har fått tagit del av. Det finns mycket utrymme för diskussioner med många kloka personer som ger väldigt mycket.

Vad känner du att du fått med dig av de två träffarna som varit?
Jag har redan fått mer föreningskunskap, vilket är värdefullt för min del. Det har väckt många tankar och idéer som jag vill jobba med. Men jag inser också att jag behöver börja i en annan ände när det kommer till vår förening då vi har mycket att jobba på innan vi kan börja göra stora eller nödvändiga förändringar. Det är oerhört värdefullt att byta erfarenheter och verkligheter med varandra, tidigare har jag känt att vi är en egen liten ö som jobbar med våra utmaningar helt själva men i själva verket så har alla föreningar stora som små liknande utmaningar som man tampas med.

Vad tycker du är bra med ett kvinnligt nätverk?
När det bara är kvinnor så är min känsla att det är mer avväpnande vilket jag tycker är befriande. Alla är där för att vi tycker det är viktigt med föreningslivet och för att det behövs mer kvinnor som tränare, ledare, styrelsemedlemmar etc inom föreningslivet (handbollen). Förhoppningsvis kan detta nätverk stärka mig (oss) så vi kan förmedla och föra kunskapen vidare till andra kvinnor så att man vågar ta en ledande roll i föreningslivet.

Vad har du för framtidsplaner/mål med ditt handbollsengagemang?
Jag vill få vår klubb att bli ett gott exempel på en välmående och växande förening.

Möt Malin Lavér

Berätta lite om dig själv både som privatperson och ditt handbollsliv/erfarenhet?
Jag heter Malin och är 19 år. Jag bor just nu i Örebro och läser första terminen på Universitetet på deras Analysvetenskapliga program inom kemi. Jag har spelat handboll i 15 år som både utespelare och målvakt och är just nu tränare i 3 lag i IFK Örebro. Jag blev tränare för 4 år sedan i IFK Hammarö och är nu målvaktstränare i ett lag och huvudtränare i två yngre lag i Örebro. Jag är fortfarande aktiv i IFK Hammarö som målvaktstränare på till exempel jullov med extra träningar för klubbens målvakter.

Vad fick dig att söka till det kvinnliga nätverket?
Jag blev tipsad om det och tyckte det lät väldigt intressant.

Ni har nu haft två träffar med nätverket. Hur är känslan/reflektionen hittills?
Det har varit extremt lärorikt att få lyssna på föreläsarna och dom andra deltagarna.

Vad känner du att du fått med dig av de två träffarna som varit?
Jag känner att jag fått med mig kunskap om hur föreningar fungerar och om hur man kan jobba med jämställdhet inom klubben.

Vad tycker du är bra med ett kvinnligt nätverk?
Att kvinnor får träffas och ta del av varandras erfarenheter och perspektiv och veta att man inte är själv om sina utmaningar.

Vad har du för framtidsplaner/mål med ditt handbollsengagemang?
Att ge unga spelare en bra grund för när dom blir äldre och att se till att målvakterna i olika lag blir sedda och uppskattade under träning och match.